Den tyska schäferhunden (som i dagligt tal endast kallas schäfer) tillhör rasgrupp 1 vall-, boskaps- och herdehundar. Rasen härstammar från Tyskland där den först och främst användes till att valla får. Dagens tyska schäfrar används mest till tävling inom bruksgrenarna, men även inom polis och väktaryrket, och i vissa fall som servicehundar. Det är en mycket mångsidig ras som har lätt för att lära och är sin matte och husse väldigt trogen. Det är viktigt för en schäfer att dagligen få vara mycket aktiv och att ha uppgifter att lösa och gärna ett jobb att utföra.
En schäfer passar alltså först och främst dig som vill arbeta som hundförare på olika sätt, eller dig som vill träna och tävla med din hund i lydnad, spår, sök, IPO eller andra grenar. Det kan även finnas vissa individer inom rasen som passar som rena familjehundar, då är det dock viktigt att hunden får tillräckligt med motion och att den får mental träning. En tysk schäfer kan passa dig som bryr dig om din egen hälsa och tycker om att motionera i flera timmar varje dag, vilket har många hälsofrämjande effekter, t.ex. mot åderbråck och du kan klicka här om du vill ha hjälp med den åkomman.
En bra schäfer ska vara pigg och nyfiken, kontaktsökande och modig, och den ska även vara arbetsvillig och lättlärd. Nu för tiden används schäfrarna sällan till att valla får eftersom rasen har visat sig vara en bra tjänste- och brukshund och nu är det främst det man ser den som. Även Försvarsmakten har upptäckt schäferns mångsidighet och använder gärna denna ras inom det militära.
Rasstandard och hälsa
En schäfer ska ge ett robust intryck och röra sig med kraftfulla rörelser. Mankhöjden varierar vanligtvis mellan 60 – 65 cm för hanhundar och 55 – 60 cm för tikar. Pälsen kan vara antingen långhårig eller korthårig och behöver borstas igenom ordentligt med jämna mellanrum, särskilt under fällningsperioder. Tysk schäfer finns i färgerna svart eller grå, med röda, gula eller bruna tecken, och även som helsvart. Det många misstar för att vara en ”vit schäfer” är däremot ingen schäfer alls, utan en vit herdehund, eller helt enkelt en blandras.
Enligt veterinärvårdsstatistiken är den tyska schäfern något överrepresenterad. Hälsoproblemen rör främst olika hudproblem samt skador i rygg och leder. De många skadorna i rygg och leder kan dock bero på att den tyska schäfern ofta används som tjänstehund eller till hård träning och tävling, och därför skadar sig oftare än vad till exempel en sällskapshund gör.
Den tyska schäferhunden har alltså gått från att vara fårvallare i Tyskland, och genom gedigen avel på de absolut mest arbetsvilliga individerna blivit en otroligt populär arbetskollega till allt från polis och väktare till militär. Med sin styrka och genom att vara så lättlärd har den tagit sig in på tävlingsbanorna i princip alla grenar som finns, men den har även hittat in i hjärtat hos barnfamiljer med sin kärvänlighet. Vill du veta mer om rasen tysk schäferhund så kan du på Svenska Kennelklubbens hemsida läsa mer om denna, och alla andra raser som finns i Sverige.